Vilken konstig känsla det är att vara både nöjd, glad, rädd, tom, frustrerand och några till känslor. Jag vet vad jag har framför mig, jag vet vad som gör mig glad, jag vet vad som gör mig ont, jag börjar förstå vad jag vill göra men att hitta en väg att gå för att få allt att falla på plats... Det har jag inte. Än. Just nu har jag stängt ner kugghjulen och släckt lyset i min hjärna och lite i min själ. Det blir lite lättare då. Iallafall blir det lättare en stund. Om inte annat blir det lättare att sova.